Pocherat ägg med Sparris till Kristi Flygare och en liten bokhandel i hamnen därtill

I ”Den lilla bokhandeln i hamnen” av Jenny Colgan som är en fristående fortsättning eller snarare utbyggnad på ”Den lilla bokhandeln runt hörnet” möter vi Zoe som sitter i en mer eller mindre tröstlös situation. Hon jobbar så mycket hon kan, har lille sonen Hari på en sorglig förskola och årstidsväxlingar blir en fasa eftersom sonen då behöver nya skor och att få ett ekonomiskt bidrag från barnets far är i så fall en överraskning som snabbt går åt till att fylla i alla de hål som finns i plånboken. Enligt min mening skulle varje dag utan denna man firas kungligt.


Tillvaron blev inte som Zoe tänkt sig och när hyran på den lilla Londonlägenheten plötsligt ska höjas är hon nära att lämna in.
Turligt nog (ja, det hade blivit en heeeelt annan typ av bok utan denna vändning) bjuder livet dock på en överraskning i form av ett erbjudande att ta hand om barnen i en stor familj. När även chansen att få jobba med böcker i form av att ta hand om den lilla skotska byns bokbuss slår hon till. Sonen Hari har förresten, som tårta på moset, också slutat tala, och verkar inte må som en fyraåring förtjänar. Zoe packar och beger sig av mot det skotska höglandet. Givetvis blir det inget enkelt jobb hon åtagit sig. Hon hamnar i en sårig och vild familj. Mannen, är sällan hemma, barnen är reglerade från skolan och modern försvunnen. Var är modern? Pratet på byn får familjen att dra sig undan det sociala. Äter gör de när de är hungriga, då rostat bröd med sylt, och kläder ärver de av varandra eller hittar i någon garderob i det stora slottsliknande hus. Bokbussen är omöjlig att styra (gillar ändå att hon biter i det sura äpplet o ger sig sjutton på att lära sig köra den där bokfyllda klumpen, någon geist i kvinnan börjar efter ett tag visa sig, antagligen har hon varit för utmattad av all stress, fattigdom o jobb för att orka ha näsan högre än över vattenytan innan) och kunderna vill vänta med inköp tills ägarinnan är tillbaka från mammaledigheten. Men hur svårt kan det vara egentligen? Förutsättningarna finns ju där.

Fadern i huset verkar i grunden vara en omtänksam man, tydligen rätt snygg när man tittar efter och barnen är ju främst i behov av omvårdnad. Om bokbussens kunder tjurar får hon väl se sig om efter andra. Att ägaren är någon typ av boksnobb och vägrar tjäna pengar på turistböcker om Loch Nessodjuret kanske inte är något Zoe kan ta hänsyn till om bussen ska fortsätta gå med vinst (läs:ha råd med bensinkostnaden).
Författaren målar upp en ljuvlig bild av det skotska landskapet och dess traditioner och av vikten att erbjuda en familj en kärleksfullt lagad måltid. Kan det räcka för att få husets invånare på fötter? Och kan naturens lugn och lunk få Hari att börja tala? Låter det som en historia som slutar för bra för att vara sant? Nåväl, är det inte precis det vi vill åt vid dessa lässtunder?

Luta dig tillbaka, njut av det som är viktigt i livet och fira det med ett pocherat ägg och vårens första sparris.

Pocherat ägg:
Ägg, ett per portion
1 1/2 l vatten
1 msk ättika, 12%
2 tsk salt

Koka upp vatten med ättika och salt. Låt vattnet sjuda.
Knäck äggen i varsin kopp. Låt ett ägg i taget sakta glida ner i vattnet.
Låt sjuda ca 3 min. Ta upp med hålslev.

Servera med stekt sparris, mosad avocado, hackade hasselnötter, salt och peppar. Ev en droppe nypressad citron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: